Informazioni sulla canzone In questa pagina puoi trovare il testo della canzone Bäring Nord, artista - Ultima Thule. Canzone dell'album Live At Kuggnäs 2012, nel genere Панк
Data di rilascio: 30.11.2012
Etichetta discografica: CD Baby
Linguaggio delle canzoni: svedese
Bäring Nord(originale) |
Jag seglat över havet, snart nog i tjugo år, |
lärt hur dystra dagar kommer och går, |
alla oceaner har varit för mig en bädd |
och i storm på vilda vatten, jag aldrig varit rädd |
Men nu kallar mig den jord, |
Där i norr den sköna Nord |
Och det tär min kropp och själ, |
Att jag ej är där |
Och för mitt inre öga, |
Ser jag skogens stammar höga |
Vid den plats som för mig kan kallas hem |
Brevet från min son, kom likt vinden norrifrån |
En dröm att följa pappa, att gå i faders spår |
Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår |
och från fårad kind i stillhet, jag stryker bort en tår |
Ja, nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord |
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där |
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga |
vid den plats som för mig kan kallas hem |
Längtans starka vingar bär mig hem |
Skall aldrig mera lämna släkt och vän |
I Sverige finns du kvar |
Jag minns dig kära far |
Ung och stursk i sinnet, inga drömmar sköts i sank |
Jag matats har med minnen, fast utsvulten och pank |
Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort |
Och tankar om ett äventyr är att minnas år som gått |
Ja då kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord |
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där |
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga |
vid den plats som för mig kan kallas hem |
Men nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord |
och det tär i min kropp och själ att jag ej är där |
och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga |
vid den plats som för mig kan kallas hem — mitt hem |
(traduzione) |
Ho navigato attraverso il mare, abbastanza presto per vent'anni, |
appreso come i giorni bui vanno e vengono, |
tutti gli oceani sono stati un letto per me |
e nella tempesta sulle acque selvagge, non ho mai avuto paura |
Ma ora la terra mi chiama |
Là nel nord il bel nord |
E consuma il mio corpo e la mia anima, |
Che non ci sono |
E al mio occhio interiore, |
Vedo alti i tronchi della foresta |
Nel luogo che per me può essere chiamato casa |
La lettera di mio figlio è arrivata come il vento del nord |
Un sogno per seguire papà, per seguire le orme del padre |
Poi passo lentamente la mano tra i miei capelli grigi |
e dalla guancia corrugata in silenzio, asciugo una lacrima |
Sì, ora quella terra, al nord, mi chiama il bel nord |
e mi consuma nel corpo e nell'anima che io non ci sono |
e al mio occhio interiore vedo alti i tronchi della foresta |
nel luogo che per me può essere chiamato casa |
Le forti ali del desiderio mi portano a casa |
Non lascerò mai più un parente e un amico |
In Svezia ci sei ancora |
Mi ricordo di te caro padre |
Giovane e testardo nella mente, nessun sogno è stato abbattuto |
Sono stato nutrito di ricordi, ma sono morto di fame e al verde |
Ma quando la ferocia del cuore, con l'età, svanisce |
E i pensieri di un'avventura sono per ricordare gli anni passati |
Sì, allora quella terra mi chiama, lì al nord il bel nord |
e mi consuma nel corpo e nell'anima che io non ci sono |
e al mio occhio interiore vedo alti i tronchi della foresta |
nel luogo che per me può essere chiamato casa |
Ma ora la terra, là al nord, mi chiama il bel nord |
e mi consuma nel corpo e nell'anima che io non ci sono |
e al mio occhio interiore vedo alti i tronchi della foresta |
nel luogo che per me può essere chiamato casa - la mia casa |