| I fyra år har jag suttit på mitt rum, |
| Aldrig vågat gå nånstans, aldrig vågat ta min chans, |
| Allt har varit grått och svart, dagen alltid natt |
| Ingenting är som förut. |
| Du hade levt ungefär en fjärdedel av ditt liv |
| Förstod hur det kändes att få leva på lånad tid, |
| Dina timmar dom rann snabbare än sanden i ett glas. |
| Romans för timmen, det visste både du och jag |
| Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar |
| Den sista timmen, det visste både du och jag |
| Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar |
| När läkarn ringde förstod jag, vad som hade hänt |
| Han hade börjat räkna ditt liv i procent |
| Jag kunde aldrig ana, alla plågor som du känt |
| Alla timmar som vi brännt |
| Du hade levt ungefär en fjärdedel av ditt liv, |
| Förstod hur det kändes att få leva på lånad tid |
| Dina timmar dom rann snabbare än sanden i ett glas |
| Romans för timmen, det visste både du och jag |
| Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar |
| Den sista timmen, det visste både du och jag |
| Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar |
| Romans för timmen, det visste både du och jag |
| Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar |
| Den sista timmen, det visste både du och jag |
| Ett liv med minnen, för allting verkar sitta kvar |