| Här döljer alla sina tårar och gråter inombords just som jag och du |
| Vi hör stans poliskör sjunga när vi bränner oss bort här nu |
| Minns alla fester där borta på varvet i stan, kommer du ihåg? |
| Hur vi snacka om att åka söderut tillsammans tills hjärtat börja slå |
| Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå |
| Vi skulle dra nånstans dit himmelen alltid var blå |
| Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå |
| Vi skulle dra nånstans dit himmelen alltid var blå |
| Inga pengar kvar att bränna, hade inga känslor kvar att känna |
| Det är tur att det finns lögner, tänk om allt du nånsin hört skulle stämma |
| När vi nådde till slutet av stan bar det bort därifrån |
| Det känns som det var mer än tusen år sen, det känns precis som igår |
| Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå |
| Vi skulle dra nånstans dit himmelen alltid var blå |
| Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå |
| Vi skulle dra nånstans dit himmelen alltid var blå |
| Kom igen, vad vet du om mitt liv egentligen, kanske redan är frälst? |
| Kanske kunde blivit nån, precis som vem som helst |
| Sista tåget har gått för såna som dig och mig, för länge sen |
| Vi kommer missta ord för tankar, tankar för ord ikväll igen |
| Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå |
| Men jag bär den stan i hjärtat var jag än går |
| Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå |
| Men jag bär den stan i hjärtat var jag än går |