| Kungadottern vreds av våndans härskarmakt
|
| Sinneskrampen kom från drömmen
|
| Drömmen om en guldkrans blanka prakt
|
| Från sagotidens mörka gömmen
|
| Om dess höghet det har skrivits om i dikt
|
| En magisk isbjörn som förtrollar
|
| Förtrollar dottern med sin tjusarbikt
|
| Som frilig står i klänningsfållar
|
| Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
|
| En klangfull suck från naturens bröst
|
| Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
|
| Och galdersbesjungen bliver
|
| Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
|
| I guldslott bak fjäll, vid friska å
|
| Flöjttoner nu moränkullar nå
|
| Och stjärnbanors glödariver
|
| När skymring spänner himlaväven bjärt och grann
|
| Förvandling sker i aftonsunden
|
| Stunden då skogen gullfar bliver man
|
| Av trolldom han är slavigt bunden
|
| Men om makan skulle skåda denna hamn
|
| När dagabräckning börjar glia
|
| Glia så varmt. |
| Från ovälgärningsfamn
|
| Sin brudgum ej då går att fria
|
| Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
|
| En klangfull suck från naturens bröst
|
| Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
|
| Och galdersbesjungen bliver
|
| Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
|
| I guldslott bak fjäll, vid friska å
|
| Flöjttoner nu moränkullar nå
|
| Och stjärnbanors glödariver
|
| För detta ting han levde i skräck
|
| Att hustrun skulle se hans gestalt
|
| På natten han är likt skönlockig näck
|
| Fast fagrare ändå, ja tusenfalt
|
| När solvagnen går han åter blir björn
|
| Förbannelse i mången dagar
|
| Trollpackan fjärrser genom örn
|
| Hans lidande henne behager
|
| Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
|
| En klangfull suck från naturens bröst
|
| Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
|
| Och galdersbesjungen bliver
|
| Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
|
| I guldslott bak fjäll, vid friska å
|
| Flöjttoner nu moränkullar nå
|
| Och stjärnbanors glödariver |