| När jag mår som sämst tar jag hårdare smink på |
| och obekväma skor |
| med destruktiva steg går jag ned på stan |
| mot stureplan |
| Jag sitter i en bar |
| dricker bort mitt avstånd till alla dem jag skiter i |
| och jag låter dem slicka på min honungskostym |
| och deras egon växer till låg klädsam volym |
| Men sådant händer bara på dåliga dagar |
| när hjärtat vill brista och själen är tung |
| sådant händer bara på dåliga dagar |
| när jag borde stannat i mina små rum |
| När jag mår som sämst |
| blir jag drogad i drinken och rånad inne på spybar |
| i en förvirrande gryning vandrar jag hem igen |
| glad över nyckeln i behån |
| Jag ligger i min säng med mascara på kudden |
| och en fjärrkontroll till napp |
| letar jag planlöst efter flykt eller tröst |
| men jag fastnar i smärtan och ser breaking the waves |
| Sådant händer bara på dåliga dagar |
| när hjärtat vill brista och själen är tung |
| sådant händer bara på dåliga dagar |
| när jag borde stannat i mina små rum |
| Jag borde stannat hemma med min tekopp |
| läst en god bok med en filt om ryggen |
| en god vän i ett skönt rum |
| men man fastnar i skiten |
| ledsen och sliten |
| Sådant händer bara på dåliga dagar |
| när hjärtat vill brista och själen är tung |
| sådant händer bara på dåliga dagar |
| när jag borde stannat i mina små rum |