Informazioni sulla canzone In questa pagina puoi trovare il testo della canzone Om jag ska klara det här, artista - Mikael Wiehe. Canzone dell'album Sånger från en inställd skilsmässa, nel genere Иностранный рок
Data di rilascio: 01.02.2009
Etichetta discografica: Warner Music Sweden, Warner Music Sweden AB
Linguaggio delle canzoni: svedese
Om jag ska klara det här(originale) |
Jag måste gå med väldigt bestämda steg |
och ryggen alldeles rak |
och med huvudet mycket högt |
och blicken fäst rakt framför mej |
nånstans mycket långt bort |
Jag måste sätta den ena foten |
framför den andra |
utan att tveka |
och aldrig, aldrig nånsin titta ner |
Om jag ska klara av det här |
Om jag ska klara det här |
Jag vet inte hur man klarar av sånt här |
Jag vet inte om jag klarar det |
Och jag måste gå till min terapeut |
minst två gånger i veckan |
och redogöra för olika saker i mitt känsloliv |
och hur jag ser på det |
och läsa upp långa historier |
som jag har skrivit hemma vid mitt skrivbord |
för att försöka förklara dej för mej |
Och jag måste prata mycket länge och omsorgsfullt |
med alla som jag träffar |
om hur jag mår |
och om hur jag har det |
och om hur det går |
och analysera den förhandenvarande situationen |
i detalj |
och vad som har hänt sen sist |
och hur den kan tänkas utveckla sej |
och vilka eventuella mått och steg |
jag i så fall kan tänkas vidta |
och vilka eventuella mått och steg |
du kan tänkas vidta |
Om jag ska klara av det här |
Om jag ska klara det här |
Jag vet inte hur man klarar av sånt här |
Jag vet inte om jag klarar det |
Jag måste sitta i timtal fullständigt orörlig |
framför min spegelbild |
och föra oändligt långa samtal med mej själv |
och studera mitt ansikte mycket noga |
för att försäkra mej om |
att jag fortfarande finns |
och inte bara är nån sorts överbliven restprodukt |
från vårt gemensamma liv |
Och jag måste sätta musiken på stereon |
och ljudet på TV: n |
på mycket hög volym |
så att jag inte märker tystnaden i lägenheten |
och hålla mycket hårt för öronen |
så att jag inte hör att du inte diskar i köket |
Och jag måste ta på mej |
mycket tjocka, helst heltäckande kläder |
så att jag inte märker |
att du inte rör vid mej |
Och jag får inte öppna garderobsdörrarna |
så att jag märker att dina kläder inte hänger där |
och jag får inte tända ljuset i vardagsrummet |
så att jag ser de gapande hålen |
i bokhyllan |
Och jag får inte sträcka ut armen |
för då märker jag att du inte ligger |
i sängen bredvid mej |
Och jag får helst inte röra mej |
så att jag noterar att du inte följer mej med blicken |
Om jag ska klara av det här |
Om jag ska klara det här |
Jag vet inte hur man klarar av sånt här |
Jag vet inte om jag klarar det |
Och jag måste mycket noga hålla reda på |
vad det är för tid på dygnet |
där borta där du är |
och om du snart har en möjlighet att ringa mej |
eller kontakta mej på annat sätt |
Och jag måste stiga upp mitt i nätterna |
när det är dag hos dej på andra sidan jordklotet |
och försöka nå dej |
Och jag måste ringa |
mycket långa och kostsamma |
interkontinentala telefonsamtal |
så att vi kan föra långa resonemang |
om skenbart praktiska saker som |
boskillnad, valutaöverföring, skattekonsekvenser |
eftersändning av brev och köerna på huvudpostkontoret |
i staden där du befinner dej |
Om jag ska klara av det här |
Om jag ska klara det här |
Jag vet inte hur man klarar av sånt här |
Jag vet inte om jag klarar det |
Och jag måste ta långa promenader längs stranden |
så att jag kan gråta mycket våldsamt |
och skrika mycket gällt och okontrollerat |
och ibland skratta mycket högt och tydligt för mej själv |
Och varje liten gnutta hopp |
måste jag försöka utplåna |
Och det är inte lätt |
att utplåna hoppet |
Hoppet lär ju som bekant |
vara det sista som dör |
Att utplåna hopp |
är en blodig sysselsättning |
Hoppet är segt |
Hoppet vill som sagt inte dö |
Hoppet kämpar emot |
som en flådd, sprattlande |
kanin mellan fingrarna |
Men jag måste försöka ta kål på det |
Bita huvudet av det |
Banka det i väggen |
Stampa ihjäl det |
Om jag ska klara det här |
Som jag inte alls vet om jag kommer att klara av |
(traduzione) |
Devo fare dei passi ben precisi |
e la schiena abbastanza dritta |
e con la testa molto alta |
e lo sguardo fisso proprio davanti a me |
da qualche parte molto lontano |
Devo mettere un piede |
davanti all'altro |
senza esitazione |
e mai, mai e poi mai guardare in basso |
Se ho intenzione di farcela |
Se ho intenzione di farcela |
Non so come gestire questo genere di cose |
Non so se posso farlo |
E devo andare dal mio terapista |
almeno due volte a settimana |
e rendere conto di cose diverse nella mia vita emotiva |
e come lo guardo |
e leggere lunghe storie |
che ho scritto a casa alla mia scrivania |
per cercare di spiegarti a me |
E devo parlare molto a lungo e con attenzione |
con tutti quelli che incontro |
su come mi sento |
e su come mi sento |
e su come va |
e analizzare la situazione attuale |
in dettaglio |
e cosa è successo ultimamente |
e come può svilupparsi |
e quali misure e passi possibili |
in tal caso potrei ritenermi di prendere |
e quali misure e passi possibili |
potresti prendere |
Se ho intenzione di farcela |
Se ho intenzione di farcela |
Non so come gestire questo genere di cose |
Non so se posso farlo |
Devo stare seduto per ore completamente immobile |
davanti alla mia immagine speculare |
e avere conversazioni infinitamente lunghe con me stesso |
e studia il mio viso con molta attenzione |
per assicurarmi |
che esisto ancora |
e non solo qualsiasi tipo di prodotto avanzato |
dalla nostra vita comune |
E devo mettere la musica sullo stereo |
e il suono della TV |
a volume molto alto |
in modo da non notare il silenzio nell'appartamento |
e tieni duro per le orecchie |
quindi non ho sentito che non lavi i piatti in cucina |
E devo ingrassare |
indumenti molto spessi, preferibilmente a copertura totale |
in modo che non me ne accorga |
che non mi tocchi |
E non mi è permesso aprire le ante dell'armadio |
così che mi accorgo che i tuoi vestiti non stanno lì appesi |
e non devo accendere la candela in soggiorno |
in modo che io veda i buchi spalancati |
nella libreria |
E non devo allungare il braccio |
perché poi mi accorgo che non stai mentendo |
nel letto accanto a me |
E preferisco non muovermi |
così che mi accorgo che non mi segui con gli occhi |
Se ho intenzione di farcela |
Se ho intenzione di farcela |
Non so come gestire questo genere di cose |
Non so se posso farlo |
E devo tenerlo d'occhio molto da vicino |
che ora del giorno è |
laggiù dove sei tu |
e se presto avrai occasione di chiamarmi |
oppure contattami in altro modo |
E devo alzarmi nel cuore della notte |
quando è giorno con te dall'altra parte del globo |
e cerca di raggiungerti |
E devo chiamare |
molto lungo e costoso |
telefonate intercontinentali |
in modo da poter fare lunghe discussioni |
su cose apparentemente pratiche come |
differenza abitativa, trasferimento di valuta, conseguenze fiscali |
inoltro di lettere e code presso l'ufficio postale principale |
nella città in cui ti trovi |
Se ho intenzione di farcela |
Se ho intenzione di farcela |
Non so come gestire questo genere di cose |
Non so se posso farlo |
E devo fare lunghe passeggiate lungo la spiaggia |
in modo che io possa piangere molto violentemente |
e gridare molto forte e incontrollabile |
e a volte rido molto forte e chiaro a me stesso |
E ogni piccola speranza |
Devo provare a cancellarlo |
E non è facile |
per cancellare la speranza |
Come sai, la speranza insegna |
essere l'ultimo a morire |
Per cancellare la speranza |
è un'occupazione sanguinosa |
La speranza è dura |
Come ho detto, la speranza non vuole morire |
La speranza combatte |
come un magro, tentacolare |
coniglio tra le dita |
Ma devo provare a realizzarlo |
Mordigli la testa |
Toccalo nel muro |
Spingilo a morte |
Se ho intenzione di farcela |
Cosa che non so affatto se sarò in grado di farlo |