Informazioni sulla canzone In questa pagina puoi trovare il testo della canzone Trollkarlen, artista - Mikael Wiehe. Canzone dell'album Trollkarlen, nel genere Поп
Data di rilascio: 31.12.1993
Etichetta discografica: MNW
Linguaggio delle canzoni: svedese
Trollkarlen(originale) |
I den mycket lilla staden |
Är luften tjock som rök |
Den världsberömde trollkarlen |
Ska komma på besök |
Man flaggar på hotellet |
Som för en president |
Och stadens blåsorkester |
Har fått nya instrument |
Så kommer han med tåget |
-han åker alltid tåg |
En mycket gammal trollkarl |
I sliten paletå |
Två koffertar med snören om |
Och vågor i sitt hår |
Och ett litet, listigt leende |
Som ingen kan förstå |
Och blåsorkestern blåser |
Och talar’n håller tal |
Och mänskor ropar bravo |
För de’e så, det brukar va |
Sen går han till hotellet |
Där presidenten brukar bo |
Men städerskorna säger |
Att han har hål i sina skor |
Han har rest i hela världen |
Han har trollat överallt |
Han har trollat sej förmögen |
Han har trollat sej ett namn |
Nu kan han inte trolla mer |
Men de’e det inte nån som vet |
Och hans liv är sedan länge |
En evighetsturné |
Det sorlar av förväntan |
I hotellets stora sal |
Som packade sardiner |
Sitter mänskorna på rad |
Och fifflarna och skojarna |
Har bänkat sej längst fram. |
Dom hoppas kunna stjäla nåt |
Ur mästarens program |
Och så står han där på scenen: |
En levande legend |
Och härmar nåt, han lärde sej |
En gång för länge sen |
Han flaxar med sin kappa |
Och han viftar med sin stav |
Ja, han känner sina kunder |
Och vet vad dom vill ha |
Och publiken sitter hänförd |
Och låter sej bedras |
Som trollkarl är han kanske usel |
Men som humbug är han bra |
Och när allt till sist är över |
Så gratulerar man sej själv |
Man vet att man har upplevt |
En oförglömlig kväll |
En trollkarl sitter ensam |
På rummet där han bor |
Med döden i sitt hjärta |
Och hål i sina skor |
Ett litet, listigt leende |
Så höjer han sin blick |
Dom trodde att han trollade |
De’e det som är hans trick |
(traduzione) |
Nella cittadina molto piccola |
L'aria è densa come il fumo |
Il mago di fama mondiale |
Verrà in visita |
Bandiera in hotel |
Quanto a un presidente |
E l'orchestra di fiati della città |
Ha ricevuto nuovi strumenti |
Poi viene con il treno |
- viaggia sempre in treno |
Un mago molto vecchio |
Nella tavolozza stanca |
Due valigie con i lacci |
E le onde tra i capelli |
E un piccolo, astuto sorriso |
Che nessuno può capire |
E suona l'orchestra di fiati |
E l'oratore fa un discorso |
E la gente grida bravo |
Per quelli che lo fanno, di solito è eh |
Poi va in albergo |
Dove di solito vive il presidente |
Ma dicono le donne delle pulizie |
Che ha dei buchi nelle scarpe |
Ha viaggiato in tutto il mondo |
Ha evocato ovunque |
Si è evocato ricco |
Ha evocato un nome |
Ora non può più evocare |
Ma nessuno lo sa |
E la sua vita è finita da tempo |
Un tour dell'eternità |
Brulica di attesa |
Nell'ampia hall dell'hotel |
Come le sardine confezionate |
Le persone si siedono in fila |
E gli scherzi e gli scherzi |
Si è seduto davanti. |
Sperano di rubare qualcosa |
Dal programma del master |
E così sta lì sul palco: |
Una leggenda vivente |
E imitando qualcosa, ha imparato |
Una volta tanto tempo fa |
Sbatte il cappotto |
E agita la bacchetta |
Sì, conosce i suoi clienti |
E sapere cosa vogliono |
E il pubblico è affascinato |
E si lascia ingannare |
Come mago, potrebbe essere schifoso |
Ma come bufala, è bravo |
E quando tutto sarà finalmente finito |
Quindi ti congratuli con te stesso |
Sai di aver sperimentato |
Una serata indimenticabile |
Un mago siede da solo |
Nella stanza dove abita |
Con la morte nel cuore |
E buchi nelle scarpe |
Un piccolo, astuto sorriso |
Poi alza lo sguardo |
Pensavano che stesse facendo un'evocazione |
Questo è il suo trucco |