Informazioni sulla canzone In questa pagina puoi trovare il testo della canzone Första snön är alltid vitast, artista - Tomas Andersson Wij. Canzone dell'album Tomas Andersson Wij, nel genere Поп
Data di rilascio: 31.12.2004
Etichetta discografica: Ebeneser
Linguaggio delle canzoni: svedese
Första snön är alltid vitast(originale) |
Första snön är alltid vitast |
den faller tung och tyst nu inatt |
plogbilen kryper nerför gatan |
och snögubben har en plasthinkshatt |
tänds det en stjärna så följer jag dig |
det är så lite som håller mig kvar |
spåren efter oss dem har snön jämnat ut |
och tystnaden ger mig inga svar |
Första snön är alltid vitast |
den ligger över mina fönsterbleck |
som en alpkedja av julaftonsminnen |
av gran och gräl och farsans gråa säck |
och om tre fyra timmar ska klockorna slå |
från Södermalm till Vasastan |
all väntan är över |
men inte för mig |
jag ska lägga mig och sova hela dagen |
Första snön är alltid vitast |
och jag vet det var länge sen den föll |
de vitaste kristallerna blev svarta |
och din kind bets av en ny sorts köld |
i vimlet av människor har jag sökt din blick |
för att se om det finns något kvar |
och vem jag än träffar |
och hur det än blir |
är du aldrig utbytbar |
Första snön är alltid vitast |
rinnande marshaller i Gamla stan |
stora flak av is vid Nybrokajen |
och fasaderna av ljus på Stureplan |
och någonstans där ute finns du och jag |
de vi var — de vi kunde vara |
all väntan är över |
men inte för mig |
jag ska lägga mig och sova hela dagen. |
(traduzione) |
La prima neve è sempre bianchissima |
sta cadendo pesante e tranquilla stanotte |
il camion dell'aratro striscia per la strada |
e il pupazzo di neve ha un cappello a secchiello di plastica |
se si accende una stella, ti seguo |
c'è così poco che mi fa andare avanti |
le tracce dietro di noi la neve si è livellata |
e il silenzio non mi dà risposta |
La prima neve è sempre bianchissima |
giace sui vetri della mia finestra |
come una catena alpina di ricordi della vigilia di Natale |
di abete rosso e lite e il grigio sacco del padre |
e tra tre o quattro ore suoneranno le campane |
da Södermalm a Vasastan |
tutta l'attesa è finita |
ma non per me |
Vado a letto e dormo tutto il giorno |
La prima neve è sempre bianchissima |
e so che è passato molto tempo da quando è caduto |
i cristalli più bianchi diventarono neri |
e la tua guancia è morsa da un nuovo tipo di freddo |
nella moltitudine delle persone ho cercato il tuo sguardo |
per vedere se è rimasto qualcosa |
e chiunque incontro |
e qualunque cosa sia |
non sei mai intercambiabile |
La prima neve è sempre bianchissima |
marescialli in corsa nel centro storico |
grandi scaglie di ghiaccio a Nybrokajen |
e le facciate di luce su Stureplan |
e da qualche parte là fuori tu ed io siamo |
chi eravamo - quelli che potremmo essere |
tutta l'attesa è finita |
ma non per me |
Vado a letto e dormo tutto il giorno. |