| Och djävulen satt vid bondens bädd |
| Han sade: Hej bonde! Är du rädd, i din ungdom? |
| Ack nej, sade bonden. Herre kär! |
| Det finns ingenting att frukta här i min ungdom. |
| Fast visst är jag ängslig då och då. |
| Och vet ni vad det beror sig på? I min ungdom. |
| Ack, kärleken gör mig gammal och tung. |
| Men hustru min är både lätt och ung i sin ungdom. |
| Det finnes så mången ung fager svenn. |
| Ack herre, vad jag avundas dem, deras ungdom. |
| Och alla de svenn vid herrans namn, |
| Det jagas så efter min hustrus famn, i sin ungdom. |
| Hur gammal, sa fan, är hustru din? |
| Är hon som ett nyligen tappat vin, i sin ungdom? |
| Och du som en knotig och vresig ek |
| Och hon som en lilja färdig för smek, i sin ungdom? |
| Ack ja, sade bonden, nog är det så. |
| Men hjälp mig att tukta min hustru då, i min ungdom. |
| Hej bonde, sa fan, sälj mig din själ |
| För sedan skall allting gå dig väl, i dn ungdom. |
| Hej bonde, sa fan, här har du en ring |
| Och den skall du ha på långfingret kring, i din ungdom. |
| Och när hon så ligger i din bädd |
| Skall fingret ditt vara med ringen klädd, i sin ungdom. |
| Och hur hon sen bönfaller dig och ber |
| Kan hon aldrig vara otrogen mer, i sin ungdom. |
| Nåväl, sade bonden, ta hit, kör till! |
| Och gör med min själ vad fan du vill, i min ungdom. |
| Sen vaknade bonden, raljeri. |
| Vad tror du han hade sitt finger i? I sin ungdom. |
| Medborgare, ge mig ett ärligt svar. |
| Tror du att den bonden har ringen kvar, i sin ungdom? |