| Förstår ni var jag vill komma? |
| Förstår du det här min vän? |
| Man talar om människans skugga |
| Men jag heter Djävulen |
| Det finns ingenting här på jorden |
| Ni kan som jag inte kan |
| Ni är bara stora i orden |
| Men jag gjorde kvinna och man |
| Till människa |
| Det var jag som skapa fysiken |
| Hos honom som ni ser där |
| Och skapade den första mystiken |
| Kring henne som han har kär |
| De tror sig leva i glädje |
| Eller leva så gott de kan |
| Men jag var alltid en tredje |
| Jag var alltid med när det brann |
| Se människan |
| Jag var alltid den svartaste svarta |
| Mitt hjärta var hårt som sten |
| Jag sådde ut hatet i Sparta |
| Och jag sådde ut hat i Aten |
| Det var jag som byggde Kartago |
| Och såg till att Kartago försvann |
| Min ondska glödde i Jago |
| Men jag var mer grym än han |
| Än människan |
| Det var jag som mördade Abel |
| Och jag strödde saltet i sår |
| Jag uppfann slunga och sabel |
| Och krig som tog trettio år |
| Jag var facklan som Nero tände |
| Jag stod bakom när svartsjukan brann |
| Jag var alltid med när det hände |
| På deras sida som vann |
| Över människan |
| Men jag skapade dem men sen gjorde |
| De sig till en avbild av mig |
| De samlas kring gröna bordet |
| Och ålar och vrålar nej |
| De lär sina ungar vad hat är |
| Och hatar det värsta de kan |
| Nu är jag en fattig sate |
| Men jag är ju åtminstone sann |
| Men se människan |
| Här ville jag sluta å gå men |
| Jag måste säga er först |
| Att ni som splittrade atomen |
| Er splittring är ändå störst |
| Säg inte att Djävulen sade |
| Men förstå det så gått det kan |
| Att jag har förlorat vadet |
| För människans överman |
| Är bara människan |
| Hah, hahahaha! |