Testi di Tro Och Tvivel - Håkan Hellström

Tro Och Tvivel (originale)

'94 hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier
Tills jag började med tequila och blev trummis i en ny orkester
Och sen sa de på Pååls att några skulle gå
Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag
Jag hade inga barn då
Men Karl-Johan hade två så det tog hårt på honom
Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen
Där jag nästan alltid satt med pensionärerna
Under båtsäsongen
Och vi såg på de unga och glömska
I båtar och i varandras armar
Och tänkte «Skuld och lidande väntar på er fortfarande»
Har gått på knä så många år i den här staden
Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt
Bakom sig, första gången jag såg dig
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4: an dundra förbi där utanför
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna
Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna
Och min lille son ler mot manshororna
När vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan
Åh ändå, Hurricane
När de skrev om mig i tidningen sa du som det var
«Glöm det aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta»
Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka
Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i vartenda hörn
Hälsade på oss, natten jag fann dig
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Adjö

(traduzione)

'94 Ho avuto un lavoro a tempo indeterminato presso le panetterie Pååls
Fino a quando ho iniziato con la tequila e sono diventato un batterista in una nuova orchestra
E poi a Pååls hanno detto che alcuni sarebbero andati
E questo significava Karl-Johan, Andreas e io.
Non avevo figli allora
Ma Karl-Johan ne aveva due, quindi ha avuto un impatto su di lui
Era quasi sempre nero nella mente a Långedragspaviljongen
Dove mi sono seduto quasi sempre con i pensionati
Durante la stagione nautica
E abbiamo guardato i giovani e gli smemorati
Nelle barche e l'uno nelle braccia dell'altro
E pensò «Debito e sofferenza ti stanno ancora aspettando»
Sono stato in ginocchio per così tanti anni in questa città
Ma giuro che ho sentito l'Esercito della Salvezza cantare di lasciare tutto
Dietro di lui, la prima volta che ti ho visto
E giuro che ho sentito tuonare fuori i camion della E4
La notte in cui abbiamo baciato tutta la merda che abbiamo passato qui addio
Lena voleva allontanarsi dalle gru e dai club indie
Quella era allora Lena, ora voglio sempre restare
E il mio figlioletto sorride alle puttane maschi
Quando passiamo mano nella mano a Fiskekyrkan
Oh comunque, uragano
Quando hanno scritto di me sul giornale, hai detto per così dire
«Non dimenticarlo mai Håkan, la panchina del parco non è mai lontana»
Ma i bei vecchi tempi, ora non torneranno mai più
Ma giuro che ognuno ha riempito ogni singola panchina in ogni angolo
Ci hai salutato, la notte in cui ti ho trovato
E giuro che non ho mai visto le stelle più chiaramente sopra
La notte in cui abbiamo baciato tutta la merda che abbiamo passato qui addio
Arrivederci