Informazioni sulla canzone In questa pagina puoi leggere il testo della canzone Tro Och Tvivel , di - Håkan Hellström. Data di rilascio: 13.04.2008
Lingua della canzone: svedese
Tro Och Tvivel(originale) |
| '94 hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier |
| Tills jag började med tequila och blev trummis i en ny orkester |
| Och sen sa de på Pååls att några skulle gå |
| Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag |
| Jag hade inga barn då |
| Men Karl-Johan hade två så det tog hårt på honom |
| Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen |
| Där jag nästan alltid satt med pensionärerna |
| Under båtsäsongen |
| Och vi såg på de unga och glömska |
| I båtar och i varandras armar |
| Och tänkte «Skuld och lidande väntar på er fortfarande» |
| Har gått på knä så många år i den här staden |
| Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt |
| Bakom sig, första gången jag såg dig |
| Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4: an dundra förbi där utanför |
| Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö |
| Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna |
| Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna |
| Och min lille son ler mot manshororna |
| När vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan |
| Åh ändå, Hurricane |
| När de skrev om mig i tidningen sa du som det var |
| «Glöm det aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta» |
| Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka |
| Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i vartenda hörn |
| Hälsade på oss, natten jag fann dig |
| Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför |
| Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö |
| Adjö |
| (traduzione) |
| '94 Ho avuto un lavoro a tempo indeterminato presso le panetterie Pååls |
| Fino a quando ho iniziato con la tequila e sono diventato un batterista in una nuova orchestra |
| E poi a Pååls hanno detto che alcuni sarebbero andati |
| E questo significava Karl-Johan, Andreas e io. |
| Non avevo figli allora |
| Ma Karl-Johan ne aveva due, quindi ha avuto un impatto su di lui |
| Era quasi sempre nero nella mente a Långedragspaviljongen |
| Dove mi sono seduto quasi sempre con i pensionati |
| Durante la stagione nautica |
| E abbiamo guardato i giovani e gli smemorati |
| Nelle barche e l'uno nelle braccia dell'altro |
| E pensò «Debito e sofferenza ti stanno ancora aspettando» |
| Sono stato in ginocchio per così tanti anni in questa città |
| Ma giuro che ho sentito l'Esercito della Salvezza cantare di lasciare tutto |
| Dietro di lui, la prima volta che ti ho visto |
| E giuro che ho sentito tuonare fuori i camion della E4 |
| La notte in cui abbiamo baciato tutta la merda che abbiamo passato qui addio |
| Lena voleva allontanarsi dalle gru e dai club indie |
| Quella era allora Lena, ora voglio sempre restare |
| E il mio figlioletto sorride alle puttane maschi |
| Quando passiamo mano nella mano a Fiskekyrkan |
| Oh comunque, uragano |
| Quando hanno scritto di me sul giornale, hai detto per così dire |
| «Non dimenticarlo mai Håkan, la panchina del parco non è mai lontana» |
| Ma i bei vecchi tempi, ora non torneranno mai più |
| Ma giuro che ognuno ha riempito ogni singola panchina in ogni angolo |
| Ci hai salutato, la notte in cui ti ho trovato |
| E giuro che non ho mai visto le stelle più chiaramente sopra |
| La notte in cui abbiamo baciato tutta la merda che abbiamo passato qui addio |
| Arrivederci |